Tog mig ut idag!

Sicken tråkig rubrik! Tar sig ut gör ju typ alla varje dag men när man har utmattningssyndrom så är det tyvärr inte självklart att man kan ta sig upp och ut varje dag. Idag har jag varit extra virrig! När jag skulle pilla in mina linser så försökte jag få ut linsen ur ögat! Hade jag inte kommit på mig själv om att jag inte hade satt in linsen än så hade jag väl fått ut hela ögat :)
När jag plockade ur diskmaskinen ställde jag in en ren salladsskål i kylskåpet? Såg den senare när jag öppnade kylskåpet. En annan dag försökte jag få in brödrosten i kylskåpet så tydligen gillar jag att ställa in saker där :) Allt sånt här idiotiska som jag gör dagligen är ju rätt komiskt i efterhand men man ser ju hur hjärnan är helt snurrig nuförtiden. Stress är verkligen skadligt på många sätt och jag har tyvärr stressat för mycket i mina dar! 
 
Men idag så gick jag ut i det fina vintervädret med min vapendragare Rambo! 
 
 T om mitt blodsocker har varit bra! Det kan man inte säga varje dag tyvärr. Det tar på krafterna när det går upp och ner upplever jag det iallafall. Många gånger har folk sagt till mig att ja det kan ju vara svårinställt i början. Men jag har ju haft diabetes typ1 i ungefär 20 år så jag väntar med spänning på den dagen när mitt blodsocker är rätt inställt :) 
Nu ska jag fortsätta sitta framför brasan och inte göra någonting!
 
 

Börjat blogga igen!

Nuså blev det äntligen av! Efter flera år av uppehåll så känner jag att jag orkar skriva igen. Jag gick in i väggen som man brukar säga eller med ett finare ord; utmattningsdepression och det var helt enkelt för jobbigt att sätta sig vid datorn och skriva. Min hjärna gick verkligen på lågvarv och även om det är bättre idag efter några år så är jag fortfarande inte helt bra. Den otroliga tröttheten som man har går inte att beskriva med ord. Så vi får väl se hur detta kommer att gå :)
 
Iallafall så den största förändringen som har hänt är väl att jag har en ny hund sen 2 år tillbaka. Han är en liten Pomchi (pomeranian och chihuahua) på 4 kilo så det är lite skillnad från att ha en rottweiler :)
 
 
Älskade lilla Thrixa fick cancer på äldre dar så vi fick med stor sorg ta bort henne.
Men lilla Rambo som han heter är en superkille! Han har blivit godkänd för att bli utbildad till assistanshund och bli min diabeteshund! Superbra tycker jag som har svårt för att känna när mitt blodsocker sjunker. De där känningarna som jag hade de första typ 15-20 åren har mattats av så nuförtiden känner jag bara när mitt socker är idiotlågt. Så då kommer Rambo att hjälpa mig att säga till mig innan sockret blir för lågt eller högt.
Jag håller som bäst på nu att lära honom att larma när mitt socker ligger på 3 så jag kan avhjälpa det i tid. Låter ju hur bra som helst! Men det är ett stort jobb att lära honom också! Jag går via en hundskola i Torslanda, Sandens Hundskola så jag har en certifierad assistanshundsinstruktör som hjälper mig. Jag kan visa senare hur han gör när han visar mig när mitt socker börjar gå åt skogen.
Hundar är allt fantastiska!