Börjat blogga igen!

Nuså blev det äntligen av! Efter flera år av uppehåll så känner jag att jag orkar skriva igen. Jag gick in i väggen som man brukar säga eller med ett finare ord; utmattningsdepression och det var helt enkelt för jobbigt att sätta sig vid datorn och skriva. Min hjärna gick verkligen på lågvarv och även om det är bättre idag efter några år så är jag fortfarande inte helt bra. Den otroliga tröttheten som man har går inte att beskriva med ord. Så vi får väl se hur detta kommer att gå :)
 
Iallafall så den största förändringen som har hänt är väl att jag har en ny hund sen 2 år tillbaka. Han är en liten Pomchi (pomeranian och chihuahua) på 4 kilo så det är lite skillnad från att ha en rottweiler :)
 
 
Älskade lilla Thrixa fick cancer på äldre dar så vi fick med stor sorg ta bort henne.
Men lilla Rambo som han heter är en superkille! Han har blivit godkänd för att bli utbildad till assistanshund och bli min diabeteshund! Superbra tycker jag som har svårt för att känna när mitt blodsocker sjunker. De där känningarna som jag hade de första typ 15-20 åren har mattats av så nuförtiden känner jag bara när mitt socker är idiotlågt. Så då kommer Rambo att hjälpa mig att säga till mig innan sockret blir för lågt eller högt.
Jag håller som bäst på nu att lära honom att larma när mitt socker ligger på 3 så jag kan avhjälpa det i tid. Låter ju hur bra som helst! Men det är ett stort jobb att lära honom också! Jag går via en hundskola i Torslanda, Sandens Hundskola så jag har en certifierad assistanshundsinstruktör som hjälper mig. Jag kan visa senare hur han gör när han visar mig när mitt socker börjar gå åt skogen.
Hundar är allt fantastiska!
 
 

Kommentarer:

1 Sara Ekman:

Men åh så söt hund! :) Hoppas allt blir bättre med dig! :)

Svar: Tack så mycket! Och Rambo hälsar också och tackar :)
Veronica Ojanen

Kommentera här: